måndag 12 december 2016


Goder afton...

Hur många av oss som går denna utbildning hade den kunskap som krävs av våra elever idag för att sägas vara anställningsbara, när vi fick våra jobb?

Jag själv sökte alla jobb som fanns att söka innan någon nappade, just pga att jag inte hade någon erfarenhet. Under 20 år plus, införskaffade jag mina kunskaper genom scaffodling och learning by doing vilket fick mig kvala in på Yrkeslärarprogrammet. Jag fick använda både kropp och själ för att skaffa mig min yrkesidentitet. Med andra ord har jag enbart fått informellt lärandet medans jag skall, utifrån min erfarenhet inom det yrket, förmedla den kunskapen formellt idag.

Att man skiljer dessa lärprocesser åt kritiseras genom att det informella lärandet anses sämre än den formella pga avsaknad av betyg eller certifikat inom yrket. Trots detta vet jag med mig att man inom mitt område hellre anställer en person med erfarenhet än en som precis gått ur utbildningen och är ”färsk” men som då skall vara anställningsbar med papper i hand som bevis.

I Lära till yrkeslärare skriver Köpsén:  ”Traditionellt sett har uppdelningen mellan teori och praktik även inordnat oss människor och våra yrken i en hierarki” (sid. 179) vilket jag håller med om. Att stå i butik var och är fortfarande ”vad ska du bli när du blir stor” yrke. Yrkesutbildningar står ju sig fortfarande slätt i jämförelse med studieförberedande, trots att våra elever får både en teoretisk och praktisk del med sig ut efter slutförd utbildning.  Hon fortsätter med att det även finns en skillnad inom yrkesutbildningarna där uppdelningen sker mellan yrkesteorin och APL. Där beskrivs teorin som ”overklig” och praktiken som ”verklig”, vilket är ogrundat då man även i klassrummen utför praktiska moment. Vad är värd mest anser ni inom era program och frågan jag ställer mig är – hur höjer vi statusen på våra yrkesidentiteter?

Jag står fortfarande fast vid att de båda är beroende av varandra om vi skall få ut anställningsbara medborgare. Terori + Praktik är verkligen = Sant. Punkt.

Pernilla

2 kommentarer:

  1. Varför vill du höja statusen på våra yrkesidentiter? Det känns som om det blir större skillnader då. /Daniel

    SvaraRadera
  2. Jag märker att vikten av att få en yrkesidentitet inte är lika viktig som det var på min egna skoltid/utbildning, stoltheten finns inte där! Vilket Köpsén omnämner på sida 56 i Ära till yrkeslärare. Mitt stora mål under utbildningen var att få mitt yrkesbevis, då jag med stolthet kunde visa upp detta för vänner och kolleger. Mentaliteten på skolorna är snarare "bara jag får ett jobb" vilket kan göra mig ganska irreterad. För att få duktiga och hängivna yrkesmänniskor, behövs yrkesidentiteten och stoltheten för sitt specifika yrke.

    // Niklas Berg

    SvaraRadera