Goder afton...
Hur många av oss som går denna utbildning hade den kunskap
som krävs av våra elever idag för att sägas vara anställningsbara, när vi fick
våra jobb?
Jag själv sökte alla jobb som fanns att söka innan någon
nappade, just pga att jag inte hade någon erfarenhet. Under 20 år plus,
införskaffade jag mina kunskaper genom scaffodling och learning by doing vilket
fick mig kvala in på Yrkeslärarprogrammet. Jag fick använda både kropp och själ
för att skaffa mig min yrkesidentitet. Med andra ord har jag enbart fått
informellt lärandet medans jag skall, utifrån min erfarenhet inom det yrket,
förmedla den kunskapen formellt idag.
Att man skiljer dessa lärprocesser åt kritiseras genom att
det informella lärandet anses sämre än den formella pga avsaknad av betyg eller
certifikat inom yrket. Trots detta vet jag med mig att man inom mitt område
hellre anställer en person med erfarenhet än en som precis gått ur utbildningen
och är ”färsk” men som då skall vara anställningsbar med papper i hand som
bevis.
I Lära till yrkeslärare skriver Köpsén: ”Traditionellt sett har uppdelningen mellan
teori och praktik även inordnat oss människor och våra yrken i en hierarki”
(sid. 179) vilket jag håller med om. Att stå i butik var och är fortfarande ”vad
ska du bli när du blir stor” yrke. Yrkesutbildningar står ju sig fortfarande
slätt i jämförelse med studieförberedande, trots att våra elever får både en
teoretisk och praktisk del med sig ut efter slutförd utbildning. Hon fortsätter med att det även finns en
skillnad inom yrkesutbildningarna där uppdelningen sker mellan yrkesteorin och
APL. Där beskrivs teorin som ”overklig” och praktiken som ”verklig”, vilket är
ogrundat då man även i klassrummen utför praktiska moment. Vad är värd mest
anser ni inom era program och frågan jag ställer mig är – hur höjer vi statusen
på våra yrkesidentiteter?
Jag står fortfarande fast vid att de båda är beroende av
varandra om vi skall få ut anställningsbara medborgare. Terori + Praktik är
verkligen = Sant. Punkt.
Pernilla
Varför vill du höja statusen på våra yrkesidentiter? Det känns som om det blir större skillnader då. /Daniel
SvaraRaderaJag märker att vikten av att få en yrkesidentitet inte är lika viktig som det var på min egna skoltid/utbildning, stoltheten finns inte där! Vilket Köpsén omnämner på sida 56 i Ära till yrkeslärare. Mitt stora mål under utbildningen var att få mitt yrkesbevis, då jag med stolthet kunde visa upp detta för vänner och kolleger. Mentaliteten på skolorna är snarare "bara jag får ett jobb" vilket kan göra mig ganska irreterad. För att få duktiga och hängivna yrkesmänniskor, behövs yrkesidentiteten och stoltheten för sitt specifika yrke.
SvaraRadera// Niklas Berg