Go fredag bloggers.
Hur lär man ut praktiskt klokhet? Det där som vi människor
får med oss från livet och det vi upplever med våra sinnen? Visst, eleverna kan
ta emot visdomsord från de som levt längre men hur överför vi förmågan och
förståelsen om hur de skall handla på rätt sätt, i rätt tid och i rätt
situation? Jag anser att om man tar lite av det sociokulturella och det
pragmatiska tänkandet kring hur lärandet sker så kan vi lyckas överföra detta. Hänvisar
även till det kontextuella perspektivet – där lärandet sker via erfarenhet. (Per-Erik
Ellström Arbete och lärande. sid 19)
Aristoteles talade om fronesis där handlingen innebär etik
och hur man skall handla beror på situationen. Därefter har ju flera filosofer och forskare utvecklat
denna tanke vidare till det vi kallar praktisk klokhet. Inom HA programmet
ligger stor vikt kring service, att känna av kunder och vara en god
människokännare för att kunna möta dem professionellt. Det gäller att vara
beredd på det oförutsedda och kunna handla därefter för den ena kunden är inte
den andra lik.
Gustavsson skriver i Vad är kunskap (sid 106) att techne och
fronesis sammanflätas i vardagen vilket också borde tillämpas i alla
yrkesprogram anser jag. För att uppnå detta inom mitt program så krävs det att
eleverna redan från åk 1 börjar sin APL och får uppleva yrkets dagliga
problem/dilemman vilket jag återkommer till hela tiden. På så sätt ges de
möjlighet att fånga upp den praktiska klokheten. Om detta sker ökar dess förmågan
att uttrycka sina kunskaper och utveckla dessa utifrån sina reflektioner av sin
APL även i klassrummet. Utifrån denna tanke är jag övertygad om att kan vi som
lärare ges större chans att utveckla praktiker i våra olika yrkesprogram.
Hur tänker ni när det gäller detta?
Pernilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar