fredag 16 december 2016

Sista minuten!

Pernilla har tidigare skrivit om yrkesidentitet och kanske speciellt lärarnas yrkesidentitet. Men jag har funderat lite på elevernas yrkesidentitet, hur den växer fram och hur viktig den är för att eleverna slutligen ska kunna identifiera sig med det yrke utbildningen siktar mot.

När man pratar om omvårdnadsprogrammets yrkesidentitet tycker jag att det är svårt att inte dra in genuset som en aspekt, den allmänna uppfattningen tror jag är en undersköterska är en kvinna, mellan 30-50 som är glad, sprallig och omtänksam. Dessutom säger SCB att det vanligaste yrket för kvinnor i Sverige är undersköterska. Jag tänker då att det måste bli svårare för manliga elever att identifiera sig och få yrkesidentiteten. Inga Wernersson (2014) skriver om hur man sett på genus förr och nu och jag tycker att man på ett sätt i detta kan tolka hur man såg på kunskap förr. Kvinnor var svaga och kunde inte besitta varken den teoretiska- eller den praktiska kunskap som män kunde men man var lämpliga att ta hand om barn, gamla och sjuka. Vår historia har lagt grunden till hur vi ser identiteten i yrket undersköterska.

För att eleverna ska bli anställningsbara tänker jag att det är viktigt att man som lärare ger dem chansen att kunna ta till sig en yrkesidentitet och känna sig hemma i sin blivande profession. I lära till yrkeslärare skriver Susanne Köpsén (2014) om att hur viktig yrkesidentiteten är. Jag ser och tolkar det som en stor del i våran uppgift som lärare att ge eleverna denna identitet. Detta gör vi genom att stötta eleverna med hjälp av olika teorier och tillvägagångssätt t.ex. scaffolding och situeratlärande i deras jakt på kunskap så väl teoretisk som praktisk, i deras APL och genom att ge dem chansen att lära sig det språk som talas på arbetsplatserna.

//Samuel Marklund

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar